Hemma

Hemma. Känn på det ordet. Det känns både skönt och lite konstigt. Att stiga innanför ytterdörren var en märklig upplevelse. Allt var så välbekant, men ändå så ovant på nåt vis. 

Själva resan hem är alltid skitttåkig. Alltid! När man väl lämnar resmålet skulle man helst vilja teleporteras hem. Men så vitt jag vet går inte det. Och ärligt talat gick själva resan på bästa möjliga sätt, från det vi steg på tunnelbanan i New York tills en ivrigt flaggviftande mormor mötte oss på perongen. De stora barnen såg på film mest hela tiden och Vidar charmade brallorna av de flesta av medresenärerna. När han inte kollade på Teletubies då förstås.

Första dagen hemma gick i jetlaggens och trötthetens tecken. Vi landade klockan 06:00, men vår inre klocka stod på 00:00. Barnen fick 1-2 timmars sömn på planet, vi äldre fick mindre. Det vara bara att försöka härda ut under dagen för att på så sätt komma in rätt tidzon så fort som möjligt. Trots det hann vi även påbörja den lite mindre trevliga delen av att resa. Packa upp, tvätta och så vidare. 

Återigen vill påpeka hur sanslöst nöjda vi är med resan, men vi har fått ett problem. Vi vet nämligen inte hur vi nånsin ska kunna överträffa detta. Jaja, det lät inte ske på nästa resa även en vecka i Italien inte är fy skam. Ja, resan är bokad. Ja, vi är inte riktigt normala..