Ett liiiitet problem

Livet är på Na Dan är lugnt och skönt. I det närmaste helt bekymmersfritt, men det finns ett litet problem. Eller snarare en hel del jävligt små problem. 2-3 mm små för att vara lite mer exakt. Jag tänker naturligtvis på sandflugorna eller bitskius lömskus som Linné förmodligen hade kallat dem om han nånsin stött på dem.

Jag vet inte om det är sandflugor, strandloppor eller nåt annat som är det biologisk korrekta namnet. Men det är å andra sidan totalt ointressant, bits gör de nämligen oavsett vad vi kallar dem. 

Sandflugor är alltså ena lömska typer som i och med att de är så små och dessutom inte surrar (som mygg) lätt via bakhåll kan smyga sig på en utan att det märks. Att själva bitögonblicket inte heller känns nämnvärt gör att man ofta inte märker nåt förrän kliandet med 10+ stora bett är ett irriterande faktum. Trots detta är det bästa botemedlet ändå att försöka undvika att bli biten och vi har den hårda och kliande vägen lärt oss en del knep för detta.

Knep 1 - Sandflugor är morgontrötta

Den viktigaste insikten kring sandflugor är att de lever sitt liv strikt efter klockan. De får helt enkelt Skalman att framstå som en spontan typ. Detta betyder att de på förmiddagen hittar på nåt annat skoj, så då har dom inte tid att bita oss. Vilket vi tacksamt utnyttjar till lite ostört strandhäng. Fram på eftermiddagen börjar de uppenbarligen bli hungriga och runt kl 15-16 bör man lämpligen befinnas sig i vattnet (det finns för övrigt massvis av andra goda skäl att befinnas sig i vattnet vid den tidpunkten så det är ingen större uppoffring) eller åtminstone inte på stranden. Fram emot kvällen lugnar de ner sig igen, kanske är de mörkrädda?

Knep 2 - Var inte där sandflugorna är

I sin allra enklaste form är det busenkelt. Åker man på skidsemester blir man inte biten av sandflugor. Punkt slut. Å andra sidan finns det så många andra fördelar med tropiskt klimat och så många nackdelar med skidsemestrar så det är inget alternativ för oss. Alltså får vi komplicera geografin något för att reda ut var strandflugorna befinner sig. Här hos bungalowtanten finns de inte uppe vid bungalowerna, så verandan är sandflugefri (bortsett från nån enstaka förvirrad typ med taskigt lokalsinne). Innan stranden kommer det sen ett litet område med några palmer och buskar. Detta är ett område som under vissa tider (se knep 1 ovan) är lite riskabelt och som bör betraktas med viss hälsosam skepticism innan man somnar i hängmattan. 

Sen kommer själva stranden och mitt på denna ska man inte vara alls mitt på eftermiddagen såvida man inte är klädd i dykardräkt, men pga värmen är det få som föredrar den lösningen. Till sist kommer då den verkliga räddningen; havet. Sandflugor har uppenbarligen inga flytvästar ombord och vågar därför inte flyga över öppet vatten. Alltså ser vi till att befinnas några meter ut i havet när de är som ettrigast.

Knep 3 - DDT och andra gifter 

Vi har trots (eller kanske tack vare) våra hyfsat ingående kunskaper kring kemi och kemikalier inte velat utforska detta knep i detalj. Men det är uppenbart att det finns en hel arsenal med stift, oljor och sprayer för att bekämpa dessa små odjur. Det är bara att ta en titt i första bästa affär så ser man flaskor på rad med kreativa namn som anspelar på död och förintelse. Tittar man sen på baksidan blir man lite smått skakis i knäna av alla otäckheter som de innehåller och av dödskallarna och av varningstrianglarna. På många står det att de absolut inte får användas på barn under 12 år. Hrm... på vuxna går det säkert hur bra som helst, lite neurologiska skador får man ju räkna med... Nej, tack! Då tar vi hellre ett par bett! Det enda vi använder är MyggA från Apoteket, men om det hjälper vet i gudarna. Ett annat sätt ska tydligen vara att smörja in sig med kokosolja som ska förvirra näsorna på de små livet och eftersom de normalt sett inte biter kokosnötter ska de, enligt teorin, inte heller bita väl insmorda turister. Detta har vi dock inte testat själva. Ännu.

Även om man blir expert på knepen ovan så kommer man att bli biten. Det är ett faktum. Sad but true! Hur är det och vad gör man då?

Betten känns och ser ut som kraftiga myggbett. Jag upplever dock att de blir kvar lite längre och att kliandet går i vågor under flera dagar. Och som vanligt kliar det mer ju mer man kliar på dem. Så låt bli att klia! Lättare sagt än gjort...

Givetvis finns det en flock salvor som man kan använda och till barnen använder vi en del xylocain som ger en lätt lokalbedövning av området. Jag har själv tagit efter lokalbefolkningen och använder tigerbalsam. Det funkar helt ok och har den trevliga bieffekten att förbrukningen av after shave går ner till noll eftersom man stinker som en brunstig koala hög på mintpastiller...