Kan man verkligen skapa sig en bild av en stad på så kort tid som tre dagar? Ja, jag tror det. Blir det inte förenklat och gravt generaliserande? Jo, säkerligen. Men jag tror ändå att man snabbt fångar in en stads essens och att man gör det ganska pricksäkert.
Lissabon är en riktigt trevlig bekanskap. Ganska skamfilad här och där, men med en genuin vänlighet som jag sällan eller aldrig stött på. Åtminstone inte i Europa. Först trodde vi att vi haft tur och stött på några enskilda individer som var riktigt hjälpsamma och vänliga. Men det blev så många exempel under dessa dagar att det måste vara ett särdrag. Det började med att taxichauffören med glatt humör väntade de tre timmar som vi var sena hit. På hotellet möttes vi av en receptionist som satt kvar i fyra timmar efter ordinarie öppettider för att välkomna oss. Vi har sällan blivit så varmt välkomnade. Och så har det fortsatt. Butiksföreståndaren som lämnade sin butik för att eskortera oss ett halvt kvarter när vi frågade om vägen. Eller kvinnan på stationen som släppte sina matkassar och kom springande tillbaka genom biljettslussarna när vi inte förstod hur de fungerade. Och så vidare, och så vidare.
Som ni vet är mat ett av våra stora intresse och vi visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss av portugisisk mat när vi åkte hit. Av vänner och bekanta hade vi hört allt från vällagat och gott till trist och smaklöst. Vi har blivit positivt överraskade. Det är naturligtvis mycket fisk och skaldjur, men även en hel del fläskkött på menyerna. Maten påminner en hel del om de övriga köken kring Medelhavet (ja, jag vet att Lissabon inte ligger vid Medelhavet), men kanske ännu mera rustikt och lantligt. Allt vi har ätit har varit till riktigt gott. Till detta har vi druckit flera inhemska viner av helt ok kvalitet.
Och så har vi ju portvinet förstås. Precis som vanligt med vin så är det lite mer komplicerat än vad man först tror. Så här är en snabb nybörjarkurs i portvin: Till att börja med finns det både vita och röda portviner. Jag föredrar de röda och av de unga röda portvinerna finns det olika grader av sötma, där tawny är mindre söt än ruby. De bättre årgångarna av röda portvinet från de bättre vingårdarna lagras länge (minst 15 år) och kallas då vintage. Om man jämför ett ungt portvin med en vintage så är smakupplevelsen av en vintage så oerhört mycket mer komplex och långvarig. Ett vintageportvin har så många nyanser och smaken sitter kvar i munnen länge, länge. Men även priset skiljer de två. En vintageflaska från en av de bättre årgångarna kostar hutlösa summor pengar.
Vi bor på ett trevligt litet hotell stax väster om centrum. Rakt över gatan ligger en alldeles nyöppnad food court där flera av de bättre restaurangerna i stan har små filialer. Var och en kan välja vilken mat de vill äta och sedan sitter man tillsammans i mitten. Konceptet med food court är ju välkänt, men det brukar vara med snabbmat och av tämligen värdelös kvalitet. Det är det inte här. Här är konceptet istället att det ÄR kvalitetsmat och -dryck. En lysande ide som fler städer borde ta efter.
Dessa dagarna har gett och mersmak. På portugisisk mat, på portugisisk viner och på Portugal i allmänhet. Vi får helt enkelt se till att spendera lite mer tid här. Kanske genom att hyra en bil och köra runt lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar