"Pappa, har doktorn stickor?"

Jag skulle följa med en av sönerna till ett helt vanligt läkarbesök för ett par år sedan. Innan han hoppade in i bilen, då kom frågan. ”Pappa, har doktorn stickor?” En ärlig och lite nervös fråga. Först förstod jag inte riktigt vad han menade och han förtydligade ”du vet, såna stickor som sticks”. Aha, sprutor! Den gången kunde jag lugna honom med att doktorn inte skulle sticka honom.

Det var inte svårt att lista ut varför han frågade. Några månader tidigare hade han nämligen varit på hos en annan doktor och hon stacks. Egentligen var det ingen doktor utan en sjuksköterska och hon gav honom en vaccinationsspruta. Det tyckte han inte om. Inte alls, inte på nåt sätt. Och nu ville han säkerställa att det inte var tal om några ”stickor” och han ville göra det innan han gick med på att sätta sig i bilen.

Nu är det snart dags igen. Några stick i ett par tunna armar tillhörande ett par sexåringar. Och i benet på en ettåring. Och i de inte lika tunna armarna på deras föräldrar. Det kommer att gå bra för alla inblandade även det kommer att kosta några sekunder av tårar för vissa. Den lille grabben har inget att säga till om och han har verkat förvånansvärt opåverkade av de sprutor som tillhör spädbarnsåldern. Av de stora grabbarna är en som sagt inte alls förtjust i sprutor och honom kommer vi få lägga lite tid på att förklara varför, vad, hur och när. När han väl vet kommer det funka, om än motvilligt. Hans tvillingbror bryr sig inte nämnvärt så länge han får ett klistermärke eller tatuering av doktorn efter avslutat uppdrag.

Ska man resa till de delar av välden och om man ska vara borta så länge som vi ska så måste man definitivt se över sitt vaccinationsskydd. Jag är inte läkare och inte alls expert på området så jag tänker inte alls uttala mig om vilket skydd man bör ha. Det beror helt och hållet på vart man ska och vad man tänker göra när man väl är där. Mycket och bra information kring vaccinationer hittar man till exempel på vaccinationsguiden.se, men jag rekommenderar trots det att man vänder sig till närmsta vaccinationsmottagning för att få råd. Speciellt gäller det om man reser med barn. Att ”chansa” är då aldrig ett alternativ.

För egen del tjuvstartade jag och fick min beskärda dela av ”stickor” idag. Påfyllningar av gamla vaccinationer. Hepatit B, polio, stelkramp. Och så en nykomling som jag aldrig fått tidigare; Typhoid. Till sist en omgång dukoral att dricka veckorna innan avresan. För mig är dukoral värst, trots att den inte sticks. Den ska dessvärre drickas och den smakar asgam. Och jag fick inte ens ett klistermärke…