Halvvägs till Le Vignemale

​Idag tog vi sikte mot franska Pyrenéernas högsta topp, Le Vignemale med dess imponerande 3298 meter över havet (tre spanska toppar är lite högre). Men vi insåg våra begränsningar och nöjde oss med försöka nå Refuge Oulettes Gaube, en typ av fjällstuga med fantastisk vy över toppen, på 2151 meters höjd. Det blev en ansträngande tur på 16 km och 425 höjdmeter, men starkt belönande med spektakulära vyer över spetsiga toppar, massiva vattenfall och en blågrön bergssjö. En fantastisk tur helt enkelt! Men vi tar det från början. 

Med ryggsäckarna fullastade med vatten (det är 25 grader i skuggan uppe i bergen och en bit över 30 grader i stan) utgick vi från Pont d’Espagne, men för spara på krafterna tog vi kabinbana och stollift upp till Lac de Gaube. En knallblå sjö med smältvatten på 1725 meters höjd.

Vi gick runt sjön och fortsatte upp i dalgången. Leden som är en del av GR10 (som följer Pyrenéerna från Medelhavet till Atlanten) var stenig och inte helt lättvandrad. Med jämna mellanrum fick man stanna till för att insupa omgivningarna skönhet. Ungefär halvvägs upp når man vattenfallet Cascade Esplumouse.

Vi stretade vidare och nära målet sprang ett murmeldjur förbi oss. Förbi och över sista knixen innan den makalösa vyn över Le Vignemale med glaciärerna på dess nordsida öppnade upp sig.

Efter sedvanligt kaffe och baguetter vilade vi lite med toppen i blickfånget, eller som Matilda sa ”man kan tomglo på sämre saker”. Vi slängde på oss avsevärt lättare ryggsäckar och påbörjade färden neråt. Ovanligt nog tog vandringen tillbaka på minuten exakt lika lång tid som upp. Mest beroende på att det var så få sträckor som man bara kunde gå på utan man fick hela tiden se sig för bland stenarna. Men allt som oftast tittade man upp och kunde se den blågröna Lac de Gaube komma allt närmare.

Imorgon blir det vandring igen, men vi försöker nog hitta nåt lite enklare så att trötta ben får lite respit.