Ciao Greve

Chianti är kanske Italiens mest välkända vindistrikt. Det märks inte minst på att det finns en hel del amerikanska turister här, även om mängden turister är förvånansvärt låg. Chianti sträcker sig från Florens i norr till Siena i söder och mitt emellan ligger en liten by som heter Greve in Chianti. Där bor vi. På en kulle öster om byn och granne med vinstockar och olivträd.

Landskapet är kuperat med riklig växtlighet. Inte bara vinrankor och olivträd, utan även en hel del skog. På så sätt skiljer det sig från många andra vinregioner vi besökt. I Chianti känns det inte, vilket är något förvånande, som om hela området uteslutande präglas av vin och vinproduktion, utan här finns en del annan verksamhet också.

Idag har vi kört runt i de vackra omgivningarna runt Greve, njutit av utsikten och besökt ett par vingårdar. Vi har förstås smakat en hel del vin. Naturligtvis har det blir flera viner med den välkända tuppen på flaskan, dvs Chianti Classico. Chanti Classico är viner som innehåller minst 80 % av druvan Sangiovese, de är ofta ganska strama och med toner av körsbär och med en hel del fat.

För mig är det inte kärlek vid första ögonkastet med Chianti Classico, men efter några bekantskaper och med rätt typ av mat kan vi bli bra kompisar. Men bästisar blir vi nog inte. Givetvis slank det med med ett antal flaskor i packningen även om jag generellt sett inte tycker att Chiantiviner är speciellt prisvärda.

En av vingårdarna vi besökte var Terreno. Den ägs och drivs av en svenska familj sedan 25 år. Deras viner är inte de billigaste, men riktigt bra. Vi hade ett trevligt samtal med vinbonden Mats Ruhne innan han och Svante och Algot gick för att mata getterna och vi för att prova vin.

Imorgon blir det andra vinregioner för oss; Soave och Valpolicella. Det är synd om människorna. Inte.