Det vänliga folket

Att Sverige och svenskarna tagit Thailand till sitt hjärta är ju ingen hemlighet. Svenskar mer eller mindre vallfärdar till ställen som Phuket och Koh Lanta. Givetvis beror det till mångt och mycket på klimatet, stränderna och maten. Men även thailändarna själva gör att vi känner oss välkomna. Det är deras vänliga bemötande, deras omtanke och givetvis deras berömda leenden. 

Vid det här laget har vi hunnit resa runt en hel del i centrala och södra Thailand och det allra mesta är sig likt, men det finns små nyansskillnader. Givetvis i natur och mat, men även i folkets beteende. När det gäller folkets beteende så beror det nog till stor del på hur vana de är vid västerländska turister (eller på hur trötta de är på oss). I Phuket kan det där berömda leendet ibland kännas lite påklistrat. Det gör det inte här i Na Dan. Här är det vänlighet på steroider! Omtanken och gästfriheten känns smått surrealistisk även om språkförbistringen ibland blir näst intill komisk. Några exempel från våra senaste dagar:

- Vi frågade tanten i restaurangen (bäst på engelska i hela grannskapet) var man kunde köpa frukt. På marknaden tre kilometer bort var svaret. Då blev frågan hur vi skulle ta oss dit. Restaurangtanten hade tre förslag. Det första var att en av oss följde med henne kl 06 nästa morgon (sittandes bakpå hennes motorcykel antar jag). Det andra förslaget var att jag lånade hennes motorcykel och körde dit själv. Det tredje förslaget var att vi berättade för henne vad vi ville ha och så köpte hon helt enkelt det åt oss. Vi valde det tredje alternativet och dagen efter fick vi leverans av mango och banan från vår egen personal shopper.

- Tanten vi hyr bungalows av pratar betydligt sämre engelska så det blir till att gissa en hel del. Trots språkproblemen är det uppenbart att hon har ett stort hjärta och vill oss väl. Åtminstone vår magars väl. Hon formligen överöser oss med ätbara ting. Hittills har vi fått en flock bananer och en gigantisk vattenmelon. Hon har introducerat oss för frukten santol, en sötsyrlig frukt vars vita fruktkött påminner en del om mangostan (och frågar man Professor Google så får man veta att den även kallas vild mangostan).

Varje morgon förser hon oss (mest Algot) men nån sorts hembakad seg munk. I morse fick vi även ett gäng knyten av sticky rice.

- Na Dan är ett helt fantastiskt ställe och det enda negativa är egentligen de förbannade sandflugorna. Vi har blivit ganska ordentligt bitna och återigen kom restaurangtanten till vår räddning. Först letade hon upp en kokosolja full med örter som hon smetade på betten. Dagen efter plockade hon fram nästa vapen ur arsenalen; tigerbalsam. När vi smort in oss tyckte hon att vi gott kunde behålla burken. Och den används flitigt.

- I morse kom bungalowtanten och undrade om vi ville följa med henne till marknaden i morgon (så tolkade vi det i alla fall). Självklart vill vi det! Så i morgon klockan 07 bär det iväg (tror vi). Hur det ska gå till har vi inte en aning om, men det löser tanten säkert...

Detta var bara några exempel men vänligheten lyser igenom hela tiden. I hur de behandlar barnen ("tanten busar mig!" som Vidar säger). I hur man blir bjuden på frukt överallt. I de glada vinkningarna från alla man möter. I det genuina intresset. 

Måtte Na Dan få förbli oförstört!