Pengar. Är bra att ha när man ska resa och är de dessutom i lämplig valuta är det ännu bättre. Våra svenska pesetas duger inte till så mycket utanför Sveriges gränser. Det har funnits och finns väl till viss del fortfarande olika skolor för hur man ska hantera pengafrågan när man reser. Numera är det ju plastkort i olika former och fabrikat som gäller för de allra flesta. Väljer man någon av de stora (typ VISA eller Mastercard) så klarar man sig nästan överallt. Det är smidigt och relativt säkert om man använder sig av en gnutta sunt förnuft.
Men. Det finns ett litet men. De seriösa företagen bakom dessa plastkort har mer eller mindre effektiva säkerhetssystem. Dessa system är designade för att upptäcka om någon lömsk typ stjäl eller på annat sätt kommer åt ens kortuppgifter (dessvärre lyckas systemen inte alltid). Systemen analyserar hur kortet används och används det på ett konstigt eller annorlunda sätt, så spärras det helt sonika. Dessa konstiga eller annorlunda sätt skulle kunna vara att kortet används till onormala summor, på ”konstiga” geografiska ställen eller liknande. När man reser är man ju ofta på ”konstiga” ställen och, dessvärre, spenderar man ju ibland onormala summor. Alltså finns det en risk att kortet spärras trots att allt är OK. Denna risk finns ju alltid, men extra trist är det om man är någonstans långt borta utan ett reservkort eller andra tillgångar. Det är ju inte heller helt lätt att få ett nytt kort skickat till sig i till exempel Kambodja eller vilket det ”konstiga” stället nu kan vara. Ett sätt att minska risken att få sitt kort felaktigt spärrat är ju att helt enkelt ringa upp kundtjänsten till kortet i fråga och meddela dem ens ungefärliga reseplaner.
Förhoppningsvis undviker man på så sätt en otrevlig överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar