Monte Rosa

​På vägen söderut mot Milano hade vi en tanke på vad vi ville göra men det krävde åtminstone någorlunda bra väder. Prognosen såg lovande ut och när vi vaknade såg vädret ännu bättre ut. Alltså styrde vi mot Monte Rosa. Det är ett högt bergsmassiv på gränsen mot Schweiz med ett dussin toppar på över 4000 m.ö.h. Monte Rosas högsta punkt, tillika Schweiz högsta punkt, är Dufourspitze på 4 634 m.ö.h.

Vi utgick från Staffa, det är nämligen så långt man kommer med bil. Det ligger cirka 1350 m.ö.h och där hoppar man lämpligen på ett par stolliftar som tar en till Bellverde på 1900 m.ö.h. Därifrån är det apostlahästarna som gäller. Framför sig har man det mäktiga bergsmassivet och flera glaciärer som kastar sig ner för branterna. Dessvärre blir det väldigt tydligt att glaciärerna minskat kraftigt i storlek de senaste åren och på lite lägre höjd finns de inte kvar alls längre. Allt som finns kvar där är ett stort brett spår med massa sten och grus som visar var den stora glaciären en gång hade sin framfart. 

Den vidare vandring var helt fantastisk med hissnande vyer med branta alptoppar, snöklädda branter och knallblå himmel. Leden var inledningsvis enkel och inte särskilt brant. Men innan vårt slutmål blev det ordentligt brant och ansträngande upp mot cirka 2250 m.ö.h. Men det var definitivt mödan värt för väl där bredde sig den turkosa alpsjön Lago di Loci ut sig med hela det snöklädda Monte Rosa med sina glaciärer i fonden. Helt sanslöst vackert.

Nu kan man förstås vända 180 grader och ta samma väg ner igen inklusive liften. Eller så går man hela vägen ner. Vi valde det senare. Det blev en fantastiskt vandring även om det var ordentligt brant på vissa ställen.

Nånstans mellan 800 och 900 höjdmeter senare nådde vi nöjda och glada men med  ordentligt darrande ben dalgången. 

Framemot kvällen välkomnade Tereza och Jan oss till sitt hus utanför Milano. Vi gick ner till sjön där det blev bad, pizza och öl medan vi såg solen sänka sig över Monte Rosa bergsmassiv. Sämre kan ha det!