Medicinmannen

Tre grabbar som alla far rundor i vattnet, på stranden, över stockar och stenar. Så som barn gör, ska göra, behöver göra.

Men nyfikenheten och leken har ett pris och det priset betalas med skrubbsår på knäna, rivmärken på händer och av snäckskal rivna tår. Och som vanligt är det Svante som leder ligan över antal småsår. 

Vis av erfarenheten från i fjol, då vi lyckades med konststycket att få tre små sår infekterade, gör vi numera som thailändarna själva gör då det fått ett sår. Som vanligt är det nämligen lokalbefolkningen som vet bäst. 

Första steget är att dränka in en flock rena kompresser grundligt med alkohol och rengöra såret riktigt ordentligt. All synlig smuts avlägsnas och eventuella lösa hudflagor klipps bort med en sax som givetvis har badat i alkohol. Men vi stannar inte där utan fortsätter att tvätta i och kring såret för att i möjligaste mån få bort alla bakterier. Detta steg är inte speciellt populärt bland barnen och de är mycket väl medvetna om vad som väntar då spritflaskan tas fram. Sveda och åter sveda!

Andra steget är att badda såret med jodlösning och skulle såret vara djupt är detta är inte heller speciellt skönt. Men nu är det mer en brännande känsla. Och till sist förpackas såret enligt konstens alla regler med plåster och bandage. Detta upprepas sedan dagligen tills såren är läkta och på barnen går det förbluffande fort. På oss gamle tar det lite längre tid.

Som vanligt är det undertecknad som får fungera som sjuksköterska och går därför under öknamnet "medicinmannen" när jag kommer med mina flaskor. Och det är inte bara för att jag är en elak djävul som jag tycker det är bra att alkoholen och jodlösningen svider respektive bränner. För på så sätt funkar de också som en grov indikator på hur djupa såren är och hur de läker. När alkoholen inte svider längre finns det helt enkelt ett nytt hudlager. Ett nytt hudlager som är redo att skapas igen...