Windsor Castle

Säga vad man vill om Windsor Castle, men det är ett ganska maffigt fritidshus. Och med ålderns rätt spenderar drottning Elisabeth II mycket av sin tid där. Så också idag, åtminstone enligt flaggan på tornet, när vi kom på besök. Men trots att vi sneglade in genom hennes fönster fick vi inte se skymten av henne. Men hennes vakter såg vi desto fler av eftersom vi kom lagom till vaktombytet. Om vakterna kan man säkert säga mycket men det första jag tänker på är deras fantastiska hattar. De måste vara sanslöst opraktiska och obekväma. Och att de envisas med att ha remmen runt underläppen istället runt hakan övergår mitt förstånd. När de tagit av sig hatten måste de se ut som Birgitta Dahl...

Hur som helst är Windsor ett imponerande ställe även om det är storleken snarare än skönheten som imponerar. Det är ju nästan som en liten stad. Väl inne i "State Departements" känns det igen. Det är gamla möbler, ännu äldre målningar på om möjligt ännu lite äldre gubbar, stora dammiga mattor, rustningar och gamla vapen i långa banor. Kungliga slott följer ju ett visst mönster. I nästan 1000 år har Windsor varit aktivt som kungligt slott och det är faktiskt längst för något slott i hela världen.

En kort promenad på bron över Themsen och sen är man i Eton. Givetvis passade vi på att ta en tur dit när vi ändå var i grannskapet. Eton är ganska mysigt med gamla små hus. Självfallet ville vi ta en titt på den berömda internatskolan som gjort Eton känt, men i ärlighetens namn såg man inte så mycket då det var stängt för allmänheten. Genom den ganska anonyma porten till skolan skymtade vi bara några gamla tegelbyggnader, en gräsmatta och en bronsstaty. Å andra sidan kan det göra detsamma då vi inte tänkte låta våra barn studera där.