Stort som smått i Winchmore Hill

När vi kom fram visade det sig att den lilla byn som vi bor i heter Winchmore Hill. Den ligger alltså en timme nordväst om London, lite utanför Amersham. När vi kom fram blev vi hjärtligt välkomnade av John och Diana, det äldre par som hyr ut ett par rum i sin stora villa på landet. 

Efter en god natts sömn ordnade John och Diana, som är oerhört hjälpsamma och gästvänliga, oss en strålande engelsk frukost med allt vad det innebär. Ägg och bacon, toast, yoghurt och all världens sorts flingor, färskpressad juice och gott kaffe. Vi var alltså väldigt väl förplägade när vi begav oss iväg för att upptäcka de lokal sevärdheterna och vi hann knappt utanför dörren förrän vi noterade att våren har kommit längre här än där hemma.

Vi körde några kilometer till Beaconsfield med siktet inställt på Bekonscot Model Village. På Bekonscot har de under 80 år byggt upp typiska engelska miljöer och byggnader i miniatyrmodell. Tänk dig Legoland utan karuseller och lego... Detaljrikedomen var fantastiskt och man kunde riktigt se skaparglädjen hos hantverkarna. Barnen tyckte det var hur kul som helst och for fram och tillbaka för kolla in alla hus. Speciellt populär var den stora modelljärnvägen som snirklade sig fram genom de pittoreska små husen.

Även om vädret är helt ok var det skönt och komma i värmen och få sig en stärkande och värmande kopp kaffe. Även barnen uppskattade en paus och numera är vi begåvade med ett par bokmalars till söner. Äpplena faller tydligen inte så långt från päronträden...

På tal om väder så kan man efter ett besök på en större lekplats fundera kring hur engelsmän är skapta. Vi var klädda i ylletröjor, jackor, mössor och vantar, men tyckte ändå att det var i kallaste laget. Våra brittiska gäster på lekplatserna hade inga mössor eller vantar. Tvärtom var det inte alls ovanligt med kortärmat...