Vi fortsätter att utforska den spanska solkusten och jag måste dessvärre konstatera att själva kusten är en ganska sorglig uppenbarelse.
Igår spenderade vi dagen på stranden och strandpromenaden i Torremolinos strax utanför Malaga. På samma sätt som i Marbella slogs vi av hur nergånget och slitet allt var. Det var tunga grå betongkomplex till hotel, restauranger i flagnade pastellfärger, flaggor och markiser solblekta och sönderrivna efter åratal i sol och vind, slitna och bleka plastdelfiner som nån sorts prydnad på stranden. På stranden yrde skräpet i vinden. Charmen är helt obefintlig och hur nån kan välja att flytta hit för att njuta av livet som pensionär övergår mitt förstånd. Så bra kan golfbanorna omöjligt vara.
Att se mer av samma sak har vi inget behov av. Alltså lämnade vi idag kusten och svängde inåt land och upp emot bergen. Uppe i bergen var det betydligt trevligare byar och olivträden stod i långa rader. Vi styrde mot Granada och dess världsberömda turistattraktion; Alhambra.
Alhambra är egentligen många palats som uppförts på berget öster om Granada. Det var morerna som påbörjade bygget för cirka 800 år sedan och sedan följde en lång radda med olika byggherrar som byggde till och byggde om. Palatsen har delvis förstörts genom åren (Napoleon!) och restaurerats i omgångar. Det är bland annat känt för den överdådiga utsmyckningen, som detta tak
Det var trevligt att promenera omkring bland de gamla husen och njuta av solens ljumma värme. Jag skulle dock uppskattat lite mer förklarande skyltar lite här var, eftersom mina kunskaper i spansk historia är lite smått ringrostiga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar