Ciao Greve

Chianti är kanske Italiens mest välkända vindistrikt. Det märks inte minst på att det finns en hel del amerikanska turister här, även om mängden turister är förvånansvärt låg. Chianti sträcker sig från Florens i norr till Siena i söder och mitt emellan ligger en liten by som heter Greve in Chianti. Där bor vi. På en kulle öster om byn och granne med vinstockar och olivträd.

Landskapet är kuperat med riklig växtlighet. Inte bara vinrankor och olivträd, utan även en hel del skog. På så sätt skiljer det sig från många andra vinregioner vi besökt. I Chianti känns det inte, vilket är något förvånande, som om hela området uteslutande präglas av vin och vinproduktion, utan här finns en del annan verksamhet också.

Idag har vi kört runt i de vackra omgivningarna runt Greve, njutit av utsikten och besökt ett par vingårdar. Vi har förstås smakat en hel del vin. Naturligtvis har det blir flera viner med den välkända tuppen på flaskan, dvs Chianti Classico. Chanti Classico är viner som innehåller minst 80 % av druvan Sangiovese, de är ofta ganska strama och med toner av körsbär och med en hel del fat.

För mig är det inte kärlek vid första ögonkastet med Chianti Classico, men efter några bekantskaper och med rätt typ av mat kan vi bli bra kompisar. Men bästisar blir vi nog inte. Givetvis slank det med med ett antal flaskor i packningen även om jag generellt sett inte tycker att Chiantiviner är speciellt prisvärda.

En av vingårdarna vi besökte var Terreno. Den ägs och drivs av en svenska familj sedan 25 år. Deras viner är inte de billigaste, men riktigt bra. Vi hade ett trevligt samtal med vinbonden Mats Ruhne innan han och Svante och Algot gick för att mata getterna och vi för att prova vin.

Imorgon blir det andra vinregioner för oss; Soave och Valpolicella. Det är synd om människorna. Inte. 

A room with a view

Dolomiterna är verkligen storslagna och La Villa ligger mitt i alltihop. Det är vackra berg och toppar vart man än tittar. detta är exempelvis utsikten från vår lägenhet.


Samtidigt ger det ju oss angenäma problem; var ska vi vandra? Dagens I-landsproblem! Första dagen valde vi att ta liften upp från Alta Badia till Santa Croce på 2045 meters höjd. Sen blev det apostlahästarna tillbaka till lägenheten. Cirka 2,5 h och 600 höjdmeters vandrande. Neråt som tur var. Barnen travade glatt på och tyngst var det nog för mig som hade Vidar i en bärstol på ryggen. Han verkade dock road av turen när han inte sov gott (som på bilden).

Andra dagen blev ännu bättre. Vi tog kabinbanan upp till Piz La Ila och sedan gick en lång tur uppe bland topparna innan vi åkte ner igen. Vyerna mer storslagna, bättre väder och bättre vandringsleder. Som ni ser och förstår kände vi oss som familjen von Trapp...

Även om det är skönt att vandra bland bergen njuter jag faktiskt ännu mer av dem nere från dalen. De är så imponerande när man ser dem nerifrån mot en knallblå himmel med enstaka vita molntussar. Och så de typiska alpstugorna som ligger utslängda på gröna frodiga ängar. Det är som att promenera omkring i ett vykort.

Annars känns det inte speciellt italienskt här utan mer "alpiskt". Det känns som kulturen i alperna är väldigt snarlik oavsett vilket land man råkar vara i. 

Är vi framme snart?

Vi brukar spendera varje sommar med att göra en roadtrip runt Europa (så också iår) och därmed tillbinga åtskilliga timmar i bilen för att ta oss de 400-500 mil det brukar landa på. Under alla dessa timmar och mil har vi lärt oss en hel del om hur man gör för att göra bilresan så smärtfri som möjlig för barnen och därmed även för oss vuxna. Till att börja med får vi väl tacka vår lyckliga stjärna för att våra barn inte begåvats med åksjuka för det kan man ju inte påverka speciellt mycket.

För att uppnå en någorlunda uthärdlig bilresa är förberedelserna mycket viktiga för det är de som helt och hållet bestämmer hur det ska bli när du väl sitter i bilen. Den allra viktigast förberedelsen är på det mentala planet, dels ditt eget men framförallt barnens. Det gäller att förbereda dem på att vi ska åka bil riktigt långt och riktigt länge. Vi brukar börja flera veckor innan avresan med att prata med barnen om resan i allmänhet och bilresan i synnerhet. När vi sedan sätter oss i bilen är de väldigt väl medvetna om att vi ska åka bil ”hela dagen”. Även om små barn har mycket begränsad tidsuppfattning förstår de vad ”hela dagen” innebär redan i mycket unga år. ”Hela dagen” betyder lååååååång tid. Genom att även prata om allt kul vi ska göra när vi väl är framme skapar vi även en lite större förståelse att vi måste sitta i bilen om vi vill bada och göra allt det andra roliga när vi väl är framme. Men detta funkar ju bara när man ska resa iväg och inte alls lika bra när man ska hem igen…

Att börja köra riktigt tidigt på morgonen är också en bra idé. Helst ska man lyfta ut mer eller mindre sovande barn i bilen och sedan köra. På det sättet hinner man beta av ett antal mil redan innan frukost när de små antingen sover vidare eller mornar sig. Sedan tar man en ordentlig paus för frukost och morgontoalett, gärna i kombination med en färjepassage eller liknande. Sedan gäller det att utnyttja det faktum att många barn ofta sover mycket och gärna i bilen. När de sover så kör man! Oavsett hur hungrig eller kissnödig man själv råkar vara. Ta pauser under hela resan, men gör det strategiskt. Till exempel genom att kombinera mat och lek. Äta måste man ju och kan barnen springa av sig lite på en lekplats medan man väntar på maten är det givetvis att föredra. Eftersom vi oftast börja våra bildagar riktigt tidigt på morgonen försöker vi avsluta dem i någorlunda vettig tid på eftermiddagen och den resterande tiden försöker vi utnyttja till att stilla barnens behov att röra på sig och att vara ute. Ett annat sätt att göra bilresan lite mer intressant ur barnens synvinkel är att låta dem turas om att sitta i framsätet. De flesta barn tycker det är roligare att sitta fram för därifrån ser man mycket bättre vad som händer runt omkring och de kan ”hjälpa” mamma eller pappa att hitta rätt genom att leta efter vägskyltar eller vad det nu kan vara.

Man ska inte heller dra sig för att använda de tekniska hjälpmedel som finns. Det kanske allra viktigaste hjälpmedlet i detta sammanhang nämns inte så ofta, vilket kanske beror på att det finns i alla bilar nuförtiden – AC:n. Få saker slår ner humöret så mycket som bastutemperaturer och när svettiga lår klibbar varandra eller, ännu värre, mot brorsans lika svettiga lår. Av samma anledning är det bra att skydda barnen så mycket som möjligt från direkt solljus genom att använda såna där solskydd man sätter på rutan och givetvis solglasögon. DVD-filmer, ljudböcker och musik hjälper barnen att slå ihjäl många mil och timmar. Vi brukar köpa någon ny film inför varje bilsemester. Sedan är det ett måste att ladda upp med andra grejor, lekar och leksaker som barnen tycker är kul och det varierar ju från barn till barn, men i vårt fall är det böcker och tidningar som gäller. Givetvis måste det även finnas ett lager av snabba kolhydrater nära till hands i bilen för att vid behov ge blodsockernivån en skjuts uppåt och därmed förebygga att små irritationsmoment växer till oanade proportioner.

Bilresan kommer aldrig att bli semesterns höjdpunkt, varken för vuxna eller för barn, men med rätt inställning och rätt förberedelser brukar den gå långt över förväntan.