Bye, bye Mommo & Boffa!

När vi träffade mamma och pappa för två veckor sen kändes det som att vi hade massor av tid framför oss att vara tillsammans, men nu har hux flux de här två veckorna passerat. Eller hux flux; vi har ju hunnit med en massa saker, men tiden verkar alltid längre framåt än när man ser i backspegeln.

Det har fungerat väldigt bra att resa tillsammans så här. Vi har haft varsin husbil, så det har funnits möjlighet att vara för sig själv om man velat. Frukost och lunch har vi fixat var för sig (men ätit tillsammans), eftersom vi har lite olika preferenser vad gäller mat vid dessa måltider, men middag har vi ätit ihop och skiftats om att laga. En och annan grillmiddag har det blivit. ;-) Kolet och grillarna har inte alltid samarbetat, men pappa har blivit en hejare på att fläkta!

Barnen har glatt sig över att ha andra vuxna än bara sina föräldrar att umgås med och för oss vuxna har det varit skönt med lite avlastning i att ständigt hålla ett öga på Vidar, som numera drar iväg lite dit han känner för. ;-) 

Fredag morgon styrde mamma och pappa kosan norrut mot Cody, Yellowstone och Grand Teton, medan vi själva drog till Rocky Mountain National Park. Nu hoppas vi att de får se lite björnar på lagom nära håll (helst från bilen ;-) ), medan vi själva vill se långhornsfår och avsluta Klippiga Bergen med några fina vandringar. 

Hemma hos-reportage

Ok, förvänta er inget glassigt reportage á la Sköna Hem med fredagsbuketter och Svenskt Tenn-inredning, men kanske ni är lite nyfikna på vårt mobila hem? 28 fot lång är den här skönheten; stor med svenska mått mätt, men ganska liten här. Det finns campingrutor för 50 fots-farkoster med en vanlig bil (oftast en AWD ;-) ) på släp efter!

Det tog några dagar (och nätter!) innan vi kom fram till hur vi bäst skulle utnyttja utrymmet vi har till vårt förfogande. Längst bak finns en dubbelsäng, som Vidar förfogar över.

Han kan dock inte husera där i ensamt majestät, även om han helst ligger på tvären även när jag och en av storebröderna ligger bredvid. :-) Den andre storebrodern (de alternerar varannan natt) delar sängplats med Marcus ovanför styrhytten.

Middagarna intar vi vid matbordet inomhus, för hittills har det varit för kallt att sitta ute. Barnstolen till Vidar är en av de bättre investeringarna vi gjort under den här resan! (Den skarpögde kanske ser att vi äter tacos; svenskt eller amerikanskt käk?!?)

 

Här finns också ett ganska hyfsat kök (mikro, vanlig ugn, 3 plattor, kyl & frys) med tanke på ytan och så toalett och dusch.

Så här ser det ut när vi kör:

Vår egen chaffis:

Tur att det är en husbil vi har, så vi slipper åka som Musse, Långben och Kalle på julafton! ;-)

Om storlekens betydelse

När vi (speciellt jag) väl hade insett och bestämt oss för att husbil var det bästa alternativet för tiden genom Klippiga Bergen knackade alla följdfrågorna genast på dörren. Hur stor husbil ska vi ha? Hur åker barnen i husbilen? Finns det säkerhetsbälten och/eller bilstolar till alla? Var ska vi hyra den? Vad kostar det? Och så vidare, och så vidare.

När vi började nysta i alla dessa frågor upptäckte vi ganska snart att det mesta kom tillbaka till storleken på husbilen. Generellt sett kan man säga att det finns tre olika storlekar på husbilar för uthyrning i USA. De betecknas C19, C25 respektive C30 efter sin längd mätt i fot (det är ju trots allt en del av den engelsktalande delen av världen, där man efter drygt 200 år ännu inte riktigt vill inse fördelarna med det metriska systemet…).

I vårt fall försvann den minsta husbilen (C19) ur bilden direkt, då där bara finns tre sovplatser. Så då stod valet mellan de två större modellerna och till vår förvåning visade det sig att den större (C30) faktiskt var något lite billigare att hyra. Så med C30 får vi alltså en större husbil och därmed fler sovplatser och större utrymmen till en billigare penning. Då kan man ju tycka att valet borde vara självklart, men riktigt så enkelt är det faktiskt inte. C30 är knappt två meter längre, vilket gör den otympligare att hantera på de ibland trånga utrymmena på vägarna i nationalparkerna. Dessutom är utbudet av campingplatser mindre för de stora husbilarna än de små. Vissa campingplatser tar helt enkelt inte alls emot husbilar som är längre av 27 fot. Eftersom C25 räcker i storlek för att hela familjen ska åka tryggt och för att ge alla en sovplats kommer vi därför att satsa på en C25.

Nästa stora fråga är då var hyr man en husbil och vad kostar det? Ja, som första utgångspunkt kan man säga att man ska hyra den hemifrån Sverige och i god tid. Anledningen till detta är att man vill vara säker på att få tag i en husbil över huvud taget, då de är populära och mycket väl kan ”ta slut”. Man vill också hålla koll på kostnaderna och det kan man om man beställer och betalar hemifrån. Priserna varierar från vecka till vecka och låses först när du beställer husbilen. Dessutom ser du i lugn och ro till att få det försäkringspaket du behöver, varken mer eller mindre. USA är nämligen inte bara bilens utan även försäkringarnas förlovade land. Har du inte helt klart för dig vilka försäkringar du ska ha eller ännu hellre redan köpt ett försäkringspaket, så kan du lugnt räkna med att få höra en väldigt övertygande argumentation från uthyraren om varför du bara MÅSTE köpa tilläggsförsäkringar mot allt möjligt och omöjligt. Det kan vara svårt att stå emot och i slutändan blir det dyrt.

Det finns givetvis ett antal uthyrare av husbilar i USA, men den största heter Cruise Amerika. De har en hemsida som man kan göra sin bokning på och för att få ett hum om kostnadsbilden testade vi den. Det visade sig att man bara kunde boka husbil via hemsidan om man hämtar och lämnar husbilen på samma plats. Det ville ju inte vi, men vi fortsatte ändå för att få en ungefärlig kostnad. Till sist kom vi fram till att kostnaden skulle landa en bra bit över 50 000 kronor för den period vi tänkt oss (men att både hämta och lämna i Seattle).

Så för att komma runt problemet att vi vill hämta och lämna tillbaka husbilen i två olika städer (Seattle respektiver Denver) kontaktade vi två resebyråer som är specialiserade på resor i den engelsktalande delen av världen. Det var med viss bävan vi såg fram emot att få deras offerter, då vi av erfarenhet vet att saker och ting har en tendens att bli väldigt mycket dyrare om man använder sig av resebyråer. (Läs exempelvis mina tidigare inlägg om flygbiljetter) Dessutom skulle ju kostanden för envägshyran tillkomma.

När offerterna sedan trillade in några dagar senare skilde det inte många kronor mellan de båda, men vi blev oerhört förvånade över att båda var på mindre än hälften av det belopp vi fick via Cruise Amerikas hemsida! Vår första tanke var att de måste använda sig av någon liten uthyrare som i sin tur använder sig av gamla och slitna husbilar. Detta måste vi alltså undersöka närmre och tämligen omgående visar det sig att båda använder sig av (hör ni trumvirvlarna??): Cruise Amerika! Jaha, vad är det då som är fel? Tillkommer det kostnader för försäkringar, utrustningar, miles eller nåt annat som inte syns i offerenterna? Nej, det gör det inte. Det är till och med så att offerterna från resebyråerna inkluderar fria miles, vilket priset från hemsidan inte gjorde.

Så det är och förblir ett mysterium för mig hur det kan vara dubbelt så dyrt att boka en husbil själv på nätet där man själv gör allt jobb, än det är att boka via en resebyrå. Speciellt med tanke på att resebyrån ju måste förse en person med en dator, en telefon, ett skrivbord i en lämplig lokal, med mera. Vidare ska de betala personen i fråga för att leta upp bilar och priser, skriva offerter och svara på en massa konstiga frågor från mig och dessutom misstänker jag starkt att resebyrån vill göra sig en liten vinst på sin roll som mellanhand.

Det finns alltså två lärdomar att ta med sig. För det första så ska man alltid kolla priser dels på egen hand och dels via resebyråer, för man vet aldrig var man gör den bästa affären. För det andra är sensmoralen alltså att storleken verkligen har betydelse, men inte alltid på det sätt man först tror.

Ett första riktigt inlägg

Vi hade allvarliga planer på att göra det redan förra gången vi var föräldralediga, men då gick det dessvärre inte att genomföra. Men denna gång SKA det bara bli av! Vi SKA helt enkelt tillbringa vår föräldraledighet med att ta hela familjen ett varv runt jorden, eller som de stora barnen säger; ”Vi ska JordenResaRunt‼!”.

Vi som ska resa är två föräldrar, som med vår relativt stora resvana inbillar oss att vi är familjens överhuvuden, och två tvillingpojkar på sex år som med visst fog hävdar att det är de som bestämmer. Men den medresenär som oftast får sista ordet är trots allt den yngste grabben i brödraskaran. Med sina 8 månader på livserfarenhetskontot är han väldig svår att argumentera emot. Eller med för den delen. De något desillusionerade föräldrarna heter Matilda och Marcus och har väldigt, väldigt långt kvar till 40-årsstecket. Nåja... De äldsta barnen lystrar, åtminstone ibland, till namnen Svante och Algot, medan Vidar än så länge stannar där man lägger honom. Svante och Algot har sin ålder till trots hunnit med att skaffa en del resvana då de ”tvingats” följa med sina resgalningar till föräldrar sedan spädbarnsåldern och är väldigt positiva till allt vad resor, semestrar och utflykter heter. Vidar är naturligtvis rookien på områden och han fick begå riktig resedebut för några veckor sedan då han fick uppleva en kortare semester på engelska landsbygden, men hans riktiga ”eldprov” blir vår fyra veckors roadtrip i Europa (med fokus på Italien) i sommar.

Vi fem ska alltså ut för att se välden och vi hade tänkte spendera ungefär sex månader på projektet. Sex månader kan tyckas vara en lång tid, men jorden är samtidigt en väldigt stor plats så planeringen lär bli viktig för att se till att vi får ut det vi vill av resan. Tidpunkten för hemresan är mer eller mindre bestämd av praktikaliteter som att de stora barnen ska börja skolan, medan utresan ”endast” begränsas av tillgängliga föräldraledighetsdagar och andra sådana tråkiga formaliteter. Detta gör att vi kommer lämna gamla Svedala i början av februari 2015 och komma hem i början av augusti samma år. 

Hur lägger man då upp en upp en sex månaders resa under den tiden som passar hela familjen? Ja, till att börja med vill ju ha bra väder och det styr till stor utsträckning vilka resmål som är lämpliga. Hela familjen gillar att sola och bada från långa sandstränder med tropiskt varmt vatten (vem gör inte det?) och det vore perfekt att inleda med lite soldyrkan för att verkligen komma ner i varv och in i semestermode. Alltså börjar vi med Sydostasien. En annan fördel med Sydostasien är att prisläget är relativt humant för en barnfamilj som vår och det spelar såklart in när man ska vara borta så länge. Men Sydostasien är fortfarande ganska stort och hittills har vi inte landat in hur rutten där ska se ut. Vi startar dock i Thailand, eftersom det är så enkelt att turista där och dessutom är det ett bra nav för vidare flygrutter ut i Sydostasien. Vi tänkte stanna i Sydostasien i cirka tre månader och hinna med Malaysia, Indonesien, Vietnam och gärna även Singapore och Kambodja, där speciellt Matilda skulle vilja ta en tur inom Angkor Wat. Fördelningen av tiden mellan dessa asiatiska länder kommer troligen styras av diverse visumregler och dessa måste vi reda ut i detalj. Hur som helst kommer fokus för oss i Sydostasien att vara solen, stränderna, baden och maten, vilket ju finns i överflöd i alla dessa länder. Vi kommer av den anledningen troligen inte att planera tiden i Asien in i minsta detalj, utan lämna en hel del till de nycker vi säkert kommer få när vi väl är där. Vi kommer att ta dagen som den kommer och bara njuta av att få vara lediga tillsammans utan en massa måsten som annars är så vanliga för en småbarnsfamilj med två heltidsarbetande föräldrar. Av någon konstig anledning har ingen av oss varit i Kina ännu, så vi kanske stannar några dagar i Hongkong för lite ”Kina-light” innan vi lämnar Asien för den andra halvan resan.

Någon gång under första halvan av maj räknar vi alltså med att lämna Asien för anlända till Nordamerika. Återigen är klimat och väder en faktor att ta hänsyn till och vår förhoppning är att vår ankomst till Nordamerika har föregåtts av vårens och försommarens ankomst. Vi tänkte nämligen börja i antingen Vancouver eller Seattle uppe i nordväst för att sedan hyra en bil att korsa kontinenten med för att avsluta i New York eller Washington. I Nordamerika finns det så oerhört mycket att se och uppleva att den delen av resan tvingas vi nog detaljplanera i större utsträckning så att inte tre månader helt plötsligt har gått och vi har bara hunnit hälften av vad vi drömt om. Just nu är vi inne i en period av intensiv inläsning av USA:s utbud av sevärdheter för att kunna skissa på en rutt. Så långt står det klart att vi vill se och uppleva ”det riktig” USA i mellanvästern samt de lika stora som storslagna nationalparkerna såsom Yellowstone och Rocky Mountain NP. Dessutom vill vi (och säkerligen barnen) titta närmre på indiankulturerna och resterna av den gamla western. Särskilt i nationalparkerna behöver man vara ute i riktigt god tid för att få tag i vettigt boende, så just nu funderar vi på om vi ska satsa på att boka hotellrum på dessa parker inom kort eller om vi istället ska satsa på att hyra en husbil den första månaden i USA för att på så sätt kunna vara lite mer flexibla. Visst finns det fördelar med husbil; man är flexibel, sparar tid på transporterna mellan nationalparker och hotell, slipper att packa in och ut ur hotell stup i kvarten. Samtidigt finns det nackdelar så som att det tar längre tid att köra, det kan bli kallt (minusgrader är inte ovanligt i Klippiga bergen under maj) och dessutom är vi, eller åtminstone jag, inte riktigt campingtyperna. Dessutom finns det en hel del frågetecken kring kostnaderna med husbil. Å ena sidan är det ganska dyrt att bo på hotell i och kring de stora nationalparkerna, men å andra sidan är det inte gratis att campa heller och dessutom är det betydligt dyrare att hyra en husbil istället för en vanlig bil (speciellt när man vill hämta ut och lämna tillbaka bilen/husbilen på olika orter) samt att en husbil dricker betydligt mer drivmedel. Även om drivmedel är billigt i USA, så gör det skillnad i slutändan då det är många mil som ska betas av.

Sammanfattningsvis har vi alltså en hel del att fundera på så här sju månader innan avfärd och då har jag inte ens nämnt det som måste redas ut här hemma. För tiden stannar ju inte i Sverige bara för att vi är ute och flyger. Det är försäkringskassan, dagisplats till Vidar, eventuell uthyrning av huset, bilen, räkningar och så vidare och så vidare på en lång lista. Men mer om det vid ett annat tillfälle.