Det började redan på morgonen när det (som vanligt) tog längre tid än beräknat att bli klara. Jag hade siktat in mig på att ta tåget 8.28, så det var bara att ta der långa benet före. Nu vet jag iallafall att man kan gå (halvspringa 😉) från vårt hus till stationen på strax under 20 minuter. Jag hann med tåget med marginal och pustade ut när vi rullade ut från stationen i Lund.
Lugnet varade dock inte länge, för vi fick vänta länge för att köra in i Malmö och blev sena redan där. När vi sen for vidare i Citytunneln blev det ytterligare ett stopp. Fel i ett ställverk och därför ingen signal till tåget... Det brukar inte vara den snabbaste typen av problem att lösa, men som tur var tog det bara några minuter den här gången.
När vi närmade oss Hovedbangården i Köpenhamn meddelar lokföraren att tåget är så pass försenat att det kommer att få sin slutstation på just Hovedbangården och inte i Helsingör, som ursprungligen planerat. Jag, som ska vidare till Hellerup, får byta tåg och kommer alltså med det tåg som gick efter mitt från Lund. Varför stressade jag för att hinna med, liksom?!?
Till slut kom vi till Hellerup och jag lyckades hitta en bankomat, eftersom det endast är kontant betlning för visum på Thailands ambassad. Vi promenerar några kvarter i regn och blåst och hittar ambassaden utan problem. Krånglar oss ner för trappan och tar en kölapp, förvånad över hur många som verkar ha behov av visum. Det rullar dock på ganska snabbt och det blir vår tur. Vi hade fått bekräftat från ambassaden att en person kan ansöka om visum för hela familjen, vilket förvisso är sant, men när damen i kassan bad mig dela upp ansökningshandlingarna (pass, kopia av pass, ifylld ansökan samt kopia av flygbiljett) sket sig alltihop, eftersom jag bara hade ett exemplar av flygbiljetten. Vi trodde att ansöka tillsammans innebar just det, men icke! Några kopior tar de förstås inte heller på ambassaden, utan jag fick en adress till ett ställe någon kilometer därifrån.
Jaha, det var bara att börja klä på sig själv och sonen för ytterligare en tur i regnet, men då uppenbarade sig en räddningsplanka! Världens gulligaste man, som hade hört att jag behövde kopior, tyckte synd om mig och erbjöd sig att antingen köra mig till stället för att ta kopiorna eller att själv köra iväg och göra det! Tänk, att det finns så schyssta människor! ❤️ En kvart senare var han tillbaka med de papper jag behövde. Han var verkligen värd dagens 🌹 och jag är honom fortfarande tacksam. Efter ytterligare en stunds väntan blev det vår tur (nänä, försök inte klämma er emellan - ni får ta en ny kölapp blev beskedet!). Att lämna in ansökan gick snabbt, så jag antar att damen ifråga tyckte våra dokument såg ut att vara korrekt ifyllda.
Sen återstod bara en långpromenad genom Köpenhamn till tåget, en händelselös tågresa hem och att vänta på beskedet...
... som kom bara två dagar senare. Vi fick vårt visum!
