Packat och klart

Jaha, då var det bara den tråkiga biten kvar. Hemresan. Den har faktiskt redan börjat eftersom vi idag tog oss knappa tre timmar med bil sydväst till Krabi. Det är nämligen härifrån vi flyger hemåt i morgon kväll. 

Som vanligt är det med blandade känslor vi påbörjar hemresan. Visst ska det på många sätt bli skönt att komma hem och träffa nära och kära. Men samtidigt har vi haft det så väldigt bra så några veckor till hade vi lätt fixat.

Vi är väldigt nöjda med resan, trots vissa mindre motgångar. Ett av bankomaten uppkäkat kreditkort redan samma kväll som vi landade, ett par infekterade sår och att jag alltid blir sist i Fia och Uno är största plumparna i protokollet. Inte så mycket att bråka om. 

Koh Samui var ok, men inte det vi letar efter och dit åker vi troligen inte igen. Thansadet på Koh Phagnan var betydligt bättre och det känns inte alls osannolikt att vi letar oss dit igen nån gång. Men vår pärla hittade vi på Na Dan Beach och Baanchaylay. Vilket ställe! Lugnet, stillheten, de vänliga och leende människorna, den långa och ödsliga stranden, den goda maten, omtanken, gästfriheten, de varma baden, det goda kaffet (en sällsynthet i Asien), de vanjande palmerna. Och så bungalowtanten förstås!

Trots att vi sällan eller nästan aldrig återvänder till samma plats två gånger kan jag nästan lova att vi kommer att återvända till Na Dan. Kanske redan nästa sommar?

Hanalei Garden på Koh Samui

Vi lämnade Thansadet i morse med en svag känsla av att vi nån gång kommer att återvända. Thansadet var nämligen i vår smak, även om det kunde blir i mesta laget av människor mitt på dagen. Då kom det nämligen dagsutflyktsbesökare både med båtar och mopeder. Speciellt båtarna var lite störande. Men på förmiddagarna och sena eftermiddagar/kvällarna var det hur lugnt och skönt som helst. Då var det bara vi som bodde på stranden som var på plats, och vi var inte många. Men man ska nog passa sig för att åka dit under den riktiga högsäsongen som snart drar igång.

Det visade sig det gick en liten båt direkt från Thansadet till norra delen av Koh Samui. Oerhört praktiskt eftersom det var dit vi skulle idag. Så redan strax efter lunch var vi på plats på Hanslei Garden som ligger på stranden Baan Tai och stranden ligger i sin tur på norra Koh Samui. 

När vi steg av båten så kändes det inte så bra. Alldeles för mycket trafik, människor, affärer, barer, ljud och annat som en stor turism drar med sig. Dessbättre visade sig Hanalei Gardens ligga i ett undanskymt och bortglömt hörn av ön (visade och visade, vi hade ju gjort ordentlig research innan vi bokade). Man kunde riktigt känna hur lugnet lägrade sig när vi svängde av stora vägen och då vägen övergick från asfalt till grus och för att till sist bara bli ett par hjulspår.

Vi bor i en tvårumsstuga med ett litet kök och vardagsrum. Väldigt fint och väldigt gott om plats med våra mått mätt. Helt klart högst standard på denna resan. Avigsidan är att vi inte har havsutsikt och säkert har 75-100 meter till havet (dagens I-landsproblem). Stranden är ganska liten och det finns en hel del koraller, men rakt nedanför oss är det korallfritt och väldigt badvänligt. Detta var vi förstås inte sena att utnyttja.

Våra små kompisar

Vi bor precis där djungeln slutar och stranden tar vid. Där tjock och frodig grönska blir varm och gyllene sand. Det är nåt speciellt med att lyssna på vågorna och djungelns ljud. Men det där med att bo mer eller mindre i djungeln har ju sina sidor. Vi är ju inte direkt ensamma för att uttrycka sig milt. Djungeln har nämligen en hel del permanenta invånare och ibland passar de på att göra hembesök. Som tur är lider vi (med nåt undantag) inte av några större fobier mot diverse kryp och andra djur. 

Den vanligaste besökaren är nog de små ödlorna. Dom finns överallt, hela tiden. Men man ser dem oftast bara när de rör sig. Däremot lämna de tydliga spår efter sig överallt. Ödlorna är ganska kul att titta på när man väl får syn på dem och de är ju helt harmlösa. De gör inte en fluga förnär... eller, jo, det gör dom ju faktiskt. Sen har vi de lite större ödlorna som pilar fram över sanden.

Jag är förste kryphanterare i familjen, men de långa tusenfotingarna (5-7 cm) börjar även min bättre hälft att förlika sig med. Men allt som oftast hör jag ett, i och för sig behärskat, rop: "Marcus, kom! Ta en sko med dig". Beväpnad med en flip-flop antar jag stridspostion mot en sex- eller åttabent motståndare. Sex ben betyder oftast skalbagge model stor, åtta spindel model ännu större. 

Häromkvällen när barnen skulle lägga sig tog en av de stora grabbarna sitt lakan och ut föll ett kryp. "Kom pappa, jag har skaldjur i sängen!" Föga förvånande var det varken en räka eller en krabba utan en större skalbagge. Jag är inte tillräckligt bekant med dessa krabater (ännu) för att kunna avgöra om det var en kackerlacka eller nån annan större släkting. Hur som helst gick skalbaggen segrande ur just den striden, eller "den sprang ut" som vi valde att formulera det.

Myror finns i alla tänkbara färger, storlekar och modeller från knappt synliga små svarta saker till gigantiska pissmyror. Just pissmyrorna är Vidar inte direkt kompis med efter att ha blivit biten (eller vad de nu gör) några gånger. När det händer har han en bestämt uppfattning om vad konsekvenserna bör bli. "Pappa ska skälla på myrorna! Myrorna får INTE bita Vidar!" Som ansvarskännande förälder gör jag givetvis som han vill. "Fy, dumma myra! Inte bita Vidar!" Då är genast allt förlåtet. 

Klockan 6 varje morgon har vi en groda som börjar kväka. Det låter som om den sitter under sängen, men mer troligt är just under vår bungalow. Vi har aldrig fått syn på den (ok, jag har aldrig gått upp klockan 6 för att leta upp den), vilket är synd då jag skulle vilja förklara att den väcker oss en timme för tidigt. 

Sen finns det naturligtvis en stor mängd flygande bekantskaper. Det är flugor i alla storlekar, mer eller mindre färgglada fjärilar, myggor som efterlämnar ett och annat kliande bett och en massa annat som jag inte ens vet vad det är. Kanske lika bra det. 

En dag på Thansadet Beach

Strax efter klockan 7 på morgonen ringer klockan. Ibland är det den riktiga klockan, ibland är det den sparkande varianten som även kallas för Vidar. Se till att man själv och alla telningar får på sig ett par shorts och en t-shirt. Ut och kolla vädret. Sen kommer dagen första beslut. 50 m åt höger eller 50 m åt vänster? Oavsett val blir det frukost 50 m bort. Ägg, bacon och kaffe till den äldre generationen, pannkakor till den yngre.

Badbyxor på och vi är redo för förmiddagspasset. Simning och bad är två givna aktiviteter som blandas upp med läsning. 

Det är en strykande åtgång på böcker. Samtliga fyra läskunniga klipper var sin bok på ett par dagar, så det är tur att vi har många lånekonto på diverse bibliotek. Ibland slänger vi in lite andra aktiviteter som klättrade bland stenar, upptäcktsfärder upp på kullarna eller dämmande i bäcken.

Siesta. Den yngste av oss sover en liten lur medan vi andra spelar Fia eller Uno på verandan. Jag brukar komma sist, men ja e int bitter...

Lunchen intas ofta uppe på kullen så att vi kan njuta av såväl mat som utsikt.

Dags för eftermiddagspasset. Och det... Tja, det ser precis som förmiddagspasset. Efter en dusch är vi redo för middag. Samma  beslut som till frukost. Höger eller vänster? Gott blir det oavsett.

När barnen somnat slår vi oss ner i strandstolarna på verandan eller i sanden. I mörkret lyssnar vi till ljudet av vågorna som blandas med ljudet från djungeln. Vi är varandras enda sällskap om man bortser från var sin god bok och vetskapen om att i morgon blir det precis som idag.