Lissabon dag 3

Den tredje dagen visade prognosen lite sämre väder för och faktum är att vi vaknade upp till grå skyar och några regnstänk, men termometern visade fortsatt på över 20 grader. Vi hade bestämt oss för att åka till Sintra, en liten by i bergen precis norr om Lissabon. Där råder ett speciellt mikroklimat, som gör att där är betydligt svalare och fuktigare än i Lissabon. Därför valde många rika Lissabonbor under 1800-talet att bygga sommarhus (slott!) just här.

Vi siktade in oss på Palacio da Pena, som byggdes åt den portugisiske kungen  Ferdinand II. För att ta oss dit promenerade vi först till Rossio-stationen, från vilken vi tog ett pendeltåg till Sintra. Där hoppade vi på en buss, som tog oss till slottet. Efter en evighet i biljettkö (varför väljer man alltid den långsammaste?!?) hoppade vi på ytterligare en buss, som körde oss upp till slottet. Eftersom inträdet ändå var snordyrt (€39) kunde vi lika gärna lägga lite pengar till för att slippa gå upp. ;-) Med tre barn i släptåg kändes det som ett klokt beslut.

Slottet har byggts i en stil som bäst kan kategoriseras som "extra allt". Här finns moriska, arabiska, religiösa, barocka och alla möjliga andra stilar representerade. Snyggt? Nja! Speciellt? Definitivt!

Efter invändig och utvändig rundvandring kände vi oss nöjda och tog transferbussen ner till entrén och sen den vanliga bussen tillbaka till tågstationen, där vi hann med kaffe (M&M), glass (S&A) och en lur (V). Det där med kaffe i Lissabon har visat sig vara klurigt, för t ex en espresso är ibland en vanlig espresso, ibland typ en kopp bryggkaffe och ibland typ 1 cl i en pytteplastmugg. Det är spännande att beställa för man vet aldrig vad man får!

Tillbaka i centrala Lissabon promenerade vi till hotellet där den lille mannen fick middag och sen åt vi andra på matmarknaden tvärs över gatan. Marcus och jag provade en 5-rätters avsmakningsmeny från en berömd Lissabonkock (Marlene Vieira). Det var goda rätter med bl a tempurafriterade haricot vertes (en Lissabonspecialitet), fisk och en tomatsallad, allt mycket dekorativt serverat på en skifferplatta (finns tyvärr ingen bild, för vi var så hungriga att vi högg in på maten direkt :-D ).

Lissabon dag 2

Även den andra dagen vaknade vi till behagligt väder; lite soldis men ändå drygt 20 grader. Efter ännu en god frukost (Svante åt 3 pannkakor!) styrde vi kosan mot Belém; sjöfararnas stadsdel i Lissabon. Vi tog spårvagnen dit och det var en svettig historia; trångt och hur mycket folk som helst. Tack och lov att vi köpte en mindre barnvagn dagen innan vi åkte till Lissabon! En billig åktur blev det iallafall, för det var omöjligt att ta sig fram till biljettautomaten ombord. Lite plåster på såren för trängseln. ;-)

Väl i Belém hade vi siktet inställt på det marina muséet. Portugals sjöfararhistoria är stolt och stark, så det kändes som ett lämpligt museum att besöka plus att barnen också var lockade av det. Reser man med barn blir allting så mycket roligare om aktiviteterna passar även dem. Vi blev dock lite besvikna, för det var mest fartygsmodeller som visades på muséet, bortsett från kungens hytt från hans lyxyacht och några kungliga slupar som visades i full skala. Vasamuséet i Stockholm och torrdockan i Bristol som vi besökte i början av sommaren, där världens första stålskrovsfartyg visas, är tusen gånger bättre muséer. 

Svante framför Marinmuséet

Efter muséet tog vi en promenad i Belém, bl a förbi sjöfarartornet och sjöfararmonumentet i hamnen. Eftersom solen sken var det härligt att bara vara ute och röra på sig. Vi stannade på en italiensk restaurang för lunch, med en uteservering precis vid flodstranden. Svante och Algot fick svårt efterlängtad skaldjurspasta; att det var poppis var uppenbart, för det blev alldeles tyst vid bordet när maten serverats. :-)

Promenaden tog oss vidare genom ett par parker och vi avslutade vid en lekplats, där barnen fick rasta av sig. 

Lissabon är välkänt för sina kakor och en av de mest berömda heter Pasteis de Nata. Det är en typ av smördegskaka med vaniljkräms-/äggkrämsfyllning. 

Pastel de Belém

Ursprunget till denna kaka lär vara ett annat bakverk som heter Pasteis de Belém, vilken först bakades på ett bageri i Belém och det finns fortfarande kvar. En familj bestående av sockergrisar kan naturligtvis inte förbigå ett sådant faktum uatn att besöka stället ifråga, så besöket i Belém avslutades med ett besök på nämnda bageri och café. Efter att senare även ha provsmakat Pasteis de Nata måste jag säga att det är otroligt svårt att skilja originalet från kopian, men goda var de båda två, även om jag nog faktiskt håller kopian något högre. I den var fyllningen lite mer åt vaniljkrämshållet medan originalet hade lite mer av pannkakssmetsfyllning.

Kakorna smakade bättre än vad minerna visar!

På kvällen bestämde vi oss för att testa en typisk portugisisk restaurang och från hotellet fick vi tips om Zapata i närheten, dit i princip inga turister hittar. Vi provade diverse portugisiska korvar och vitlöksräkor till förrätt och båda delar föll i god jord. Vi testade också ett par mycket goda ostar. Sen var barnen mätta, så Marcus och jag var utlämnade åt oss själva att angripa de två gigantiska huvudrätter vi serverades. Jag lyckades klämma i mig tre av de fem grillade sardiner jag serverades. De var dock mycket goda, så smaken var ingen anledning till att inte äta upp, men det finns en botten även i en fattig en. Marcus åt grillad kotlett från svart gris (heter det så på svenska?) och den var saftig och och fin. Till maten drack vi ett gott lite torrare rött inhemskt vin. Trötta och mätta styrde vi kosan tillbaka till hotellet för en god natts sömn.

Lissabon dag 1

Efter den något sena ankomsten till hotellet gjorde vi oss mentalt förberedda på en halv(hel!-)jobbig dag, men vi fick en bra start när vi slog ipp fönsterluckorna vid 8 och konstaterade att solen sken från en klarblå himmel. Inte illa för en solsvulten svensk familj i slutet av oktober! (Visst, vi har haft en fantastiskt fin sommar och höst i Sverige, men ändå - de senaste veckorna har det ändå varit höst hemma. :-)  )

Vi hade bokat hotellet Shiadu Ribeira Tejo, som är ett lite bättre guesthouse, eller pensaõ som det heter på portugisiska. Rummet är ett rejält 4-bäddsrum med eget badrum. Frukosten utlovades innehålla bröd, bakverk, pannkakor, pålägg och diverse hemkörda marmelader och den gjorde oss inte besvikna (särskilt inte barnen, som är svältfödda på sockerstinna frukostar ;-) ). Vid kontroll i förväg visade de sig servera även ägg, till det facila priset av €2.50 extra per ägg! Efter lite flirt (ok, affärsmässig förhandling och en vit lögn) lyckades vi få två stekta ägg serverade också, free of charge. Vi började alltså dagen med en god frukost.

Eftersom solen sken och termometern närmade sig 25 gr tyckte vi det var lagom att börja dagen med en promenad längs floden, mot Lissabons centrum. Så härligt att promenera i ljumma vindar med  enbart shorts och t-shirt! 

Vi hade siktet inställt på den gamla borgen Castelo de Sao Jorge, vilket inkluderade en del branta backar uppför. Vidar fick en bumpy ride i den för resan nyinköpta vagnen och svetten lackade på mig och Marcus som chaufförer av densamma, men utsikten som belönade oss när vi kom upp gjorde det mödan värt. Jättefina vyer av centrala Lissabon och floden Tejo. Barnen älskade dessutom att springa runt på murarna på fästningen. Ett trevligt ställe att besöka.

När vi var klara med fästningen kurrade det i magarna och vi bestämde att det var hög tid för lunch. Det kändes som att det mest fanns turistfällor runt borgen, men hungern fick styra och vi valde ett ställe som låg lite avskilt, där vi kunde njuta av en uteservering utan biltrafik bredvid bordet. Maten var ok, men servicen och vänligheten fantastisk, så det blev en bra upplevelse. Vinet var gott, så vi avrundade lunchen med att gå in i restaurangens butik för att köpa en flaska av lunchvinet och vi passade dessutom på att köpa en flaska portvin också, efter att ha provat några olika.

Portvin på väg! :-)

Sen rullade vi nerför backarna i Alfama, med siktet på Baixa. Där promenerade vi på en av gågatorna och gjorde pitstopp för glassfika på ett ställe. Glassen där var fullt jämförbar med den vi åt i Numana i Italien i somras. 

Lagom till att vi kommit ner ungefär i nivå med havet var det dags att börja klättra uppåt igen, mot Bairro Alto (den höga staden). Vi stannade till vid en utsiktsplats, Miradouro de Sao Pedro de Alcantara, men sen var vi alla så möra att det var hotellet som hägrade. 

Efter lite vilopaus för alla och middag för den yngste familjemedlemmen gick vi till samuhallen/food courten tvärs över gatan för middag. Halva lokalen är en traditionell marknad och den andra halvan innehåller restauranger med en gemensam serveringsyta. Det är berömda kockar med egna restauranger över hela Lissabon som driver små restauranger här, så matutbudet och kvaliteten är bra - det är annat än snabbmats-food courts i USA! Vi åt diverse portugisiska specialiteter som griskind, friterad torsk, starka korvar och liknande och när maten var inmundigad var vi alla helt kaputt och mycket nöjda med att ha hotellet (sängarna!) tvärs över gatan. 

Det blev hyfsat tidig sänggång för alla familjemedlemmar, men vi summerade ner en bra första dag på semestern med fint väder, god mat, roliga upplevelser och trevliga människor. Lissabon levererade!

Lissabon

Livet består inte bara av resor som varar jättelänge och går långt bort, utan även långhelger är trevliga inslag i tillvaron. I våras bokade vi flygbiljetter till Lissabon över Allhelgonahelgen och nu är det hög tid att börja fundera lite mer på den resan.

Det vi främst stod i valet och kvalet angående var huruvida vi skulle bo "mitt i smeten" i Lissabon, i någon badort i närheten eller "ut på landet". Efter att ha konsulterat vår favorit bland guideböckerna, Första Klass Reseguider, föll valet på centrala Lissabon. Eftersom vi har barnvagn med oss vill vi helst inte bo bland för trånga gränder eller högt upp på någon kulle. Vi bor dessutom gärna på något mindre ställe, typ B&B eller pensionat, snarare än ett stort och (ofta) opersonligt hotell. Till slut föll valet på Ribeira Tejo Boutique Guesthouse, så nu hoppas vi att det blir bra.

Efter att ha gått igenom guideboken inför boendevalet har vi nu hyfsad koll på vad vi vill se och göra när vi är där. Restauranger tänker vi också läsa på lite om i förväg, efter att ha blivit förvarnade om att portugisisk mat ofta är lite smaklös. Genom att välja restauranger med gott renommé kan vi förhoppningsvis undvika de värsta bottennappen.