En höjdare!

Den tredje och sista dagen i Kuala Lumpur hade vi egentligen inte mer planer för än att fira min och Marcus födelsedagar med en god lunch. Vi startade dock dagen också med god mat, på ett café som heter Living Food. De har inte bara raw food där, men all mat lagas från grunden och med till stor del ekologiska ingredienser, så det är riktigt bra mat och ganska långt ifrån vad vi ätit den senaste tiden... Vi tog in lite olika rätter som vi delade på; ost- och svampomelett, jordgubbs- och blåbärspannkakor, french toast med äpple och kanel samt chokladkaka och morotskaka med cashewgrädde. Det mesta de serverar är glutenfritt, så iallafall i det avseendet var kakorna ett bra val. ;-) Smakmässigt också, för all del. :-)

Vidar höll sig nöjd både länge och väl med de leksaker caféet tillhandahöll och Svante och Algot har fått ett nytt spel till paddan (modern variant av labyrintspel), så vi kunde sitta kvar i lugn och ro en ganska lång stund. När springet i benen började komma återvände vi till lekplatsen i KL City Center Park, där vi var igår också.

Dagens lunch intogs på Strato; bakfickan till Cantaloupe, som är en italienskt fine dining-restaurang. Strato ligger på 23:e våningen i en skyskrapa, så utsikten kunde vi inte klaga på. Det är budgetvarianten för att få schysst utsikt; betala för maten på en bra restaurang, istället för att lösa dyr entré till någon utsiktsplattform. Tvårätterslunch för fyra, inklusive vin och kaffe till de vuxna kostade oss ca 900 kr, jämfört med 600 kr för att åka upp i Petronas Towers, så i princip fick vi en finlunch för 300 spänn. :-)

Maten var väldigt god; jag åt en linssoppa med ankbacon och parmesanost till förrätt och stekt torsk med linser och gremolata till huvudrätt medan Marcus och de stora killarna åt fettucine med räkor och friterad kronärtskocka till huvudrätt och apelsinblomskaka med hallon till efterätt. 

Ett glas vitt vin satt som en smäck till; första glaset sen flygresan till Thailand för 2.5 månader sedan. Ordentligt kaffe fick vi också, efter lång tid med huvudsakligen pulverkaffe, bortsett från några få undantag. Och så bara en sådan sak som att få äta med ordentliga bestick med lite tyngd i; konstig känsla när man ätit med aluminiumbestick under lång tid.

Vi avrundade dagen och besöket i KL med en promenad genom parken och ett snabbt besök i ett köpcenter. Nu väntar nya äventyr!

Hårfint

Efter att ha varit på resande fot i två och en halv månader började tre av oss se ut som risbuskar i håret. (De andra två har inget hår! :-D) Jag vågade inte testa någon frisör i Thailand, men här i Kuala Lumpur känns det lite mer civiliserat på frisörsfronten och vi hade dessutom fått en rekommendation, så det var dags.

Efter hårtvätt fick jag en tjusig "mössa" på huvudet och blev lite nervös, men det var bara för att hålla håret fuktigt medan frisören satte saxen i en annan kund. Svante och Algot blev klippta av en elev, men uppskattade spel på paddan när den andre blev klippt mer.

Till slut blev vi iallafall friserade alla tre och jag känner åter igen mig själv i spegeln.

Inget besök i Kuala Lumpur är komplett utan en tur till tvillingtornen Petronas Towers. De är smäckra och vackra, men snordyra att åka upp i (typ 600 spänn för hela familjen) och då kommer man ändå bara till bron emellan dem, så det hoppade vi över.

Shopping tycks, dömt utifrån antal köpcenter iallafall, vara både nummer 1, 2 och 3 på malajernas topplista över nöjen, så vi tog förstås seden dit vi kommit och gick en sväng i Suria KLCC; köpcentret vid foten av tornen.

 

Det som förvånade oss var att det knappt fanns några människor som handlade i affärerna. Det kryllade av butiksanställda, som det fanns fler av än shoppare. Kanske inte så konstigt med tanke på lönenivån; i en butik sökte de folk och för en heltidstjänst betalade de ca SEK 5 500.- i månaden. Inte så mycket, eftersom prisnivån på det mesta här i KL är nästan som hemma i Sverige, men det gör så klart att man har råd att anställa fler (om nu någon handlar något ;-) ). Det var i princip lika dåligt ställt med antal shoppare i de "vanliga" butikerna såväl som i prestigebutikerna.

På eftermiddagen tog vi en tur till KL City Center Park, för att rasta barnen lite. Hyfsad utsiky från lekplatsen!

Vi bestämde att i KL har vi "semester i semestern", vilket innebär lite mer fika och matmässiga utsvävningar. När man reser så här länge måste liksom en vardag infinna sig även i kosten; de utsvävningar man kanske tillåter sig dagligen under en tvåveckorsresa kan man omöjligt ha under sex månader. Eftersom man inte blir särskilt hungrig i den här värmen fick en fika ersätta middagen; det gäller att prioritera. ;-) (Som sagt; sådana vanor kan man inte ha i sex månader...)

Malaysia

Malaysia då? Är inte Malaysia värt ett eget inlägg här på bloggen? Jo, givetvis! Låt oss börja med att sätta Malaysia på kartan. Man brukar säga att Malaysia består av två delar avskiljda av Sydkinesiska havet. Dels västra Malaysia, en halvö som i norr gränsar till Thailand och som i söder till Singapore, även kallat Peninsular Malaysia. Dels östra Malaysia, ena halvan av ön Borneo som Malaysia delar med Indonesien, och denna del kallas även Malaysiska Borneo. Föga förvånande.

Innan barnen gjorde entré spendera Matilda och jag några veckor på Malaysiska Borneo. Dit åker man inte för att sola och bada (stränderna är inget att skryta med), utan för att få mäktiga naturupplevelser både över och under vattenytan. Eftersom vi inte är några dykare av rang utan nöjde oss med att uppleva naturen utan syrgastuber. Fast vi skulle kanske haft lite extra syrgas när vi besteg Mount Kinabalu, Sydostasiens högsta berg med sina 4095 m. Snacka och träningsvärk i benen! Jag har inte varit med om något i närheten av detta vare sig förr eller senare. Vi spenderade några dagar i regnskogen längs floden Kinabatangang för att titta på näsapor, krokodiler, fåglar, spindlar i massor. Vi kan lugnt konstatera att regnskogen gjorde skäl för sitt namn. Vi hann även med att besöka orangutangerna i Sepilok och att titta på när stora havsköldpaddor mitt i natten kravlade sig i land för att lägga och gräva ner sina ägg. Malaysiska Borneo har alltså mycket att erbjuda för turister, men mycket är direkt olämpligt för personer som inte passerat puberteten. Inte för barnfamiljer alltså.

Jag letade upp några gamla foton från Borneo när vi var där 2006.

Istället kommer vi att koncentrera oss på Peninsular Malaysia under JordenResaRunt och troligen då på västkusten eftersom samma monsunresonemang gäller här som i Thailand. Kuala Lumpur är huvudstaden och det naturliga navet för transporter till och inom Malaysia. Som tur är ligger KL just på västkusten, så det lär bli några dagar där. Sen är frågan om vi ska ta oss söderut eller norrut från KL Eller både och kanske? 

Transportmöjligheterna är väl utvecklade i denna del av Malaysia, så vi är ganska fria att välja vad som passar oss. Flyg, buss, båt eller tåg. Det beror mest på vart vi ska och i vilken ordning. Längst norrut ligger Langkawi, en av Malaysias mest utvecklade och bästa turistöar. Eller egentligen är det inte en ö utan en hel flock av öar, och det ska nog gå att hitta en lite lugnare del som passar oss. Dessutom är Langkawi troligen den bästa startpunkten om man vill ta sig till Koh Lipe i Thailand som jag skrev om i inlägget om Thailand. Sen finns det naturligtvis andra ställen längs med kusten som kan vara värda ett besök. Som Palau Pangkor och ön Penang med staden Georgetown för att nämna några.

Det lär med andra ord inte finnas brist på sysselsättning och inte gå någon nöd på oss när vi är i Malaysia. Inte där heller alltså.