Ja, må jag leva...

Då var det födelsedagsfirande igen på JordenResaRunt. Denna gång var det min tur. Vilken gång i ordningen det var för min del kan vi ju prata tyst om. 

Skönsång och uppvaktande på sängen av fru och barn. Ett riktigt skönt morgondopp innan en lyxig brunch. Att vara på stranden tidigt på morgonen var riktigt behagligt. Lugnt och stilla. Brunchen intog vi på ett engelskt tehus och den bestod, som sig bör, av äggröra, bacon, korv, tomat, svamp och kaffe. Njutning på en tallrik.

Efter siesta och Fia-spelande med barnen (inte fick jag vinna idag heller) var det hög tid för nästa kulinariska höjdpunkt. Finfika på en franska chocolateria.

Hyfsat intag av kalorier än så länge alltså. För att bli av med några och för att svalka oss något fick det bli ett långt eftermiddagsdopp.

Som grand finale blev det middag med en helt annan smakpalett än den vi gjort oss vana vid. Mexikanskt. Så var en mycket bra födelsedag till ända. Det är långt ifrån varje år man är så lyckligt lottade att man är på JordenResaRunt. Vi får se var jag är nästa år.

Koh Lipe - Betygen

För några dagar sedan vinkade vi adjö till Koh Lipe (och därmed till Thailand). Alltså har det återigen blivit dags för vår M-betyg.

Läge - M

Koh Lipe ligger lite avlägset till. De två huvudrutterna är antingen färja från Koh Lanta (via diverse småöar) i drygt 5 timmar eller färja från Langkawi i Malaysia. Sen finns det ett antal speedboatsalternativ. Det något avlägsna läget har dessvärre inte avskräckt alltför många turister. 

Strand - MMMM

Svårt att sätta betyg. Jag skulle med gott samvete kunna sätta en femma. Vit sand, turkost vatten och bra snorkling direkt från stranden. Jag skulle lika gärna kunna sätta endast en etta. Skräp, alldeles för många båtar, bensinångor och skräniga barer längs strandkanten. Det finns två större stränder på Koh Lipe. Den första, Pattaya (den sydvästra stranden), är i vårt tycke helt förstörd och i princip oanvändbar för sol och bad pga alla de båtar som kör överallt hela tiden. Sunrise Beach (den östra stranden) är smalare men helt klart betydligt bättre än Pattaya. Men fortfarande för mycket båtar och skrän för vår smak. Utöver dessa två finns det en tredje mindre strand, Sunset Beach. Denna var innan härjningarna började tydligt distanserad av sina två större syskonstränder, pga (relativ) bristande skönhet. Nu är den klart bäst. Sorgligt nog.

Mat - M

Det finns många restauranger, men vi hittade ingen riktigt bra. Thaimaten nådde inga höjder utan de bästa ställena kan bara precis kallas ok. Pattaya Mom var nog det bästa, men ändå långt ifrån de nivåer vi vant oss vid. På slutet åt vi faktiskt indiskt istället. 

Boende (Blue Tribes) - MMM

När vi väl kom bort från bungalowen som låg beachfront så blev det helt ok. Luca som driver stället är en trevlig och väldigt pratglad prick. För att ligga på Pattaya måste man nog säga att Blue Tribes är relativt lugnt. Annars är just läget Blue Tribes största problem, då man bör hålla sig så långt från Pattaya som möjligt.

Adrenalinnivå - MM

Snorkling och dykning. Det är liksom därför man åker till Koh Lipe. Eller borde åtminstone vara. Jag blev väldigt besviken på min snorklingsutflykt, men snorklingen från Sunset Beach var OK och vi fick se både en leopardmoräna och träffade Nemo och hans clownfiskskompisar.

Prisläge - M

Generellt betydligt dyrare än övriga ställen i Thailand. Speciellt på mat. 40-50% mer får man räkna med.

Summering:

Låt oss vara ärliga. Koh Lipe är en sagolikt vacker ö. Stränder så vita och vatten så turkost att det nästan gör ont i ögonen. MEN, man måste utveckla skygglappar stora som elefantöron för att inte se problemen. Jag kan helt enkelt inte njuta av naturen när jag ser allt det andra. Sopbergen, de döda korallerna, båtarna och deras avgaser, den omdömeslösa turismen. Plågsamt nog har vi varit en del av den. Jag vill inte bidra till fler korallers död, inte till fler fiskars död, inte till att sopberget växer ytterligare. Och det är därför jag inte kommer att återvända till Koh Lipe.

Vidars blandning

Vidar är en ganska egensinnig liten kille när det kommer till mat och han har mycket bestämda åsikter om vad han vill äta och inte. Vad gäller lunch och middag är det, tvärtemot hur de flesta barn är, variation som gäller. Ett par dagar på rad kan det funka med samma rätt, men sen vill han inte ha detsamma igen, oavsett hur gott det var den första gången. Ni kan tänka er hur (o)gärna han äter ris, efter två månader i Asien...

Normalt sett är det ju kul med ett barn som uppskattar variation och olika rätter, men just här är det lite krångligt, eftersom alternativen (till ris) är väldigt få. Varken nudlar eller pasta göre sig heller besvär. Därför slutar det oftast med att han får bitar av grönsaker och kött, företrädesvis kyckling, från övrigas tallrikar. Med tanke på att Svante och särskilt Algot inte så gärna äter grönsaker är det ju bra att någon äter den delen av deras rätter. ;-)

Vad gäller frukost och mellanmål är det däremot motsatt förhållande - så lite variation som möjligt. Havregrynsgröt med kokosolja är det som gäller till frukost. Det är inte alltid så lätt att få upp fetthalten i maten här i Asien, men kokosolja är en bra möjlighet. Vi har fortfarande kvar havregryn från Thailand (australiensiska...), men här på Langkawi såg jag faktiskt ekologiska gryn i en affär. :-) Något oväntat, med tanke på att det mesta i övrigt här känns artificiellt och plastigt.

Till mellanmål blir det oftast yoghurt, eftersom frukt inte är så poppis. Banan funkar i perioder, men långt ifrån alltid, så yoghurt är *peppar, peppar* det säkraste kortet. I Thailand fanns det en naturell yoghurt med åtminstone lite fett kvar och ett inte alltför högt kolhydratinnehåll, dvs utan en massa tillsatt socker. Här på Langkawi är det däremot en annan femma - no fat yoghurt med fruktsmak och tre gånger så högt sockerinnehåll som den i Thailand är standard här. Vi testade en sådan, men glädjande nog såg Vidar mycket skeptisk ut. Efter att ha letat i närmare 20 minimarts lyckades vi till slut hitta en naturell yoghurt, iofs med lågt fettinnehåll, men det löser vi genom att röra ner en klick färskost. Den blandningen accepteras som väl är av unge herrn.

Med lite kreativitet går det mesta att lösa och eftersom Vidar har lite reserver att ta av är det inte hela världen om han äter lite mindre någon dag.

Langkawi - några intryck

Ok, låt oss börja med grundförutsättningarna.

För det första har vi en familj som spenderat de senaste två månaderna på några av Sydostasiens bästa stränder. Vitare sand och mer turkost vatten är svårt att hitta. Vi är alltså bortskämda när det gäller sol och bad. Ordentligt bortskämda. Dessutom har en liten mättnad på sol och bad börjat infinna sig.

För det andra har vi Langkawi, eller närmre bestämt Pantai Chenang på sydvästra Langkawi. Detta måste betraktas som ett av Malaysias största och mest välkända turistmål. Åtminstone om man tänker sol och bad.

Är det då en lyckad kombination? Vår familj och Langkawi? Nja, det skulle jag inte vilja påstå. Varför inte?

Stränderna är ju huvudgrejen när man åker hit. Det finns två på gångavstånd. Den första heter Chenang och är egentligen den finaste av de två. Men den är belamrad med jetski, trailers, bilar, båtar till parasailing, fallfärdiga solstolar och annat ståhej. Solande där är marginellt mer rofyllt än på IKEA:s parkering. Den andra stranden som heter Tengah och ligger nedanför vårt hotell är klart bättre och med svenska, eller rentutav europeiska, mått mätt är den fantastiskt bra.

Men vänder man sig helt om blir bilden en annan och inte fullt så vacker.

Och eftersom vi är väldigt, väldigt bortskämda slår vi inte direkt frivolter av hänförelse.

I övrigt är det nog 15 år sedan den sista charmen försvann härifrån. Jag vet inte vart den åkte. Dessvärre. Det mesta ser förresten ut att vara 15 år gammalt och utan tillstymmelse av underhåll. Det mesta är trasigt, och har varit länge. Vägen längs stränderna kantas av affärer som alla säljer samma typ av fotbollströjor, saronger, plastbollar, flip-flops i plast och t-shirts med "I Love Langkawi"-tryck. Hittills har jag inte sett nån handla i nån av dem och även vårt shoppingkonto lämnas orört.

Restaurangerna ligger även de utspridda längs gatan. Nu har vi inte provat nån i den högre prisklassen, men det mesta känns oinspirerat och tråkigt. Det är mest hamburgare, dåliga thai-kopior eller nåt som är friterat till oigenkännlighet.

Är allt då dåligt här? Nej, givetvis inte. Den ena stranden är ju som sagt faktiskt ganska bra. Vårt hotell är nåt av det fräschaste vi sett här. Rent, snyggt och framförallt helt. Igår spenderade vi en förmiddag på det stora akvariet som ligger ett par stenkast från vårt hotell. Det var ganska bra. Gott om fiskar, koraller, pingviner, ödlor och andra djur. 

Speciellt den yngre generation uppskattade besöket och clownfisken Nemo och hans kompisar är ju alltid poppis.

Jag själv uppskattar dock Nemo ännu mer om jag får hälsa på hemma hos honom i hans anemon ute på nåt korallrev.

Bye, bye Thailand

Härom dagen var det dags att lämna Thailand för den här gången, när 59 av visumets 60 giltighetsdagar passerat. Sista kvällen åt vi det som, iallafall i många svenskars ögon, är Thailands nationalrätt - pad thai.

Vi har på det stora hela haft en jättefin vistelse i Thailand och kommer definitivt att åka dit igen. Som Marcus skrev tidigare har vi satt upp några nya öar på thaiönskelistan. Den här gången, med Vidar så pass liten, var det en medveten strategi att hålla sig till lite mer utbyggda platser, men nästa gång går vi all in på att hitta ställen utanför allfartsvägarna.

Nu har vi landat på Langkawi i Malaysia och längtar nästan tillbaka lite till Thailand. ;-) Maten har inte gjort något starkare intryck här, stranden är inget speciell och det mesta känns ganska nergånget och halvsunkigt. Men mer om Langkawi senare.

Nu säger vi tack till Thailand för den här gången och på återseende! :-)

Koh Lanta - Betygen

Det är två veckor sedan vi lämnade Koh Lanta (egentligt Klong Nin Beach) och vi har ännu inte presenterat M-betygen. Slött! Skärpning! 

Läge - MM

Koh Lanta ligger väldigt lättillgängligt. Alltför lättillgängligt kanske. Man tar helt enkelt båten från Krabi, alternativt landvägen. Det är nog en starkt bidragande anledning till att Koh Lanta funkar som en magnet för turister. Speciellt svenska turister.

Strand - MM

Lång och bred med fin sand. Men nedanför vår del av stranden var det ganska stenigt och ordentligt strömt och en del brännmaneter fanns det också. Inte optimalt för små barn alltså. Dessutom bodde vi på ett ställe med ok pool som barnen älskade. Det avgjorde saken. Det blev poolen varje dag och bara enstaka dopp i havet.

Mat - MMMM

Utbudet är hur stort som helst. Det finns restauranger i varenda hörna, dessvärre är få av dem riktigt prisvärda. Vi är bortskämda med att ha ätit bra mat inte bara billigt utan riktigt billigt. Men vi hittade ett riktigt bra ställe som bjöd på förstklassig mat till bra priser. Föga förvånande låg det på "fel" sida av vägen, men i en lummig trädgård, som delvis uppvägde avsaknaden av havsutsikt. Matlagningskursen vi gick på höjer också betyget något.

Boende (Lanta Paradise Beach Resort) - MM

Nja, att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva är kanske ett betyg i sig. Inget var väl direkt dåligt, men stället var ganska intetsägande. Ingen mysig trädgård, utan bungalowerna låg som packade sillar i täta rader. Poolen ganska liten, men ok. Städningen funkade ok.  Lugnt och stilla på kvällarna.

Adrenalinnivå - M

Låg. Vill man ha spänning får man nog boka nån utflykt. De stora barnen och jag åkte till Koh Rok en dag. Där fick vi närkontakt med en ödla på två meter. Häftigt!

Prisläge - MM

Generellt dyrare, men efter lite letande hittade vi billiga (och minst lika bra alternativ) 

Boende - 500 kr/natt

Kaffe (pulver) - 8 kr

Liten öl (Chang 33 cl) - 16 kr

Stor öl (Chang 67 cl) - 27 kr

En mango - 8 kr

En flaska vatten (1,5 l) - 8 kr på restaurang 

En omelett - 11 kr

Koh Lanta är i turistigaste laget för vår smak, trots att vi valde att bo långt söderut. Charmen går förlorad även om det är bra mat och sköna bad. Det känns som att det finns andra ställen som lockar mer nästa gång vi har vägarna förbi Thailand.

Andra månaden

Mars har kommit och gått. Därmed är den andra månaden av JordenResaRunt också till ända. Även den andra månaden tillbringade vi i Thailand, mestadels på Koh Lanta och Koh Lipe. Men nu är det dags att dra vidare. Mot Malaysia. 

Vi är mycket nöjda med hur allt fortlöpt än så länge. Hemlängtan? Nej, verkligen inte. Speciellt inte när vi får rapporter hemifrån om sidledes snöfall. Inte heller barnen har uttryckt nån som helst form av hemlängtan.

När man avslutat en fas och ska påbörja en ny känns det naturligt att reflektera kring de lärdomar vi gjort. Yrkesskadad? Hrm... Troligen.

Trots att vi är nöjda finns det några saker vi gjort annorlunda om vi skulle göra det igen. Även om vi är glada för beslutet att stanna längre på färre ställe skulle nog valt att vara mindre tid på Koh Lipe och på Koh Lanta. Istället skulle vi valt att spendera lite tid på någon eller ett par av öarna Koh Kradan, Koh Mook eller Koh Ngai. De öarna verkar ha mer av det vi uppskattar och eftersöker. Lugn, ödsliga stränder, stilla vågskvalp.

Redan när vi åkte visste vi att vi under resans första två månader skulle ha en viss obalans mellan sol och bad å ena sidan och andra typer av upplevelser å andra sidan. Så blev det också. Men det går inte att göra så mycket åt utan att öka mängden transporter högst avsevärt. Geografin är ju som den är. Och det har egentligen inte varit nåt större problem.

Vi har också insett att man ska ta sig en funderare på när man behöver AC och när man inte behöver. Med tanke på vart man åker och när man åker. Under de två månader vi varit i Thailand har vi i princip hela tiden rört oss söderut och vi har hela tiden närmat oss monsunsäsong och därmed fuktigare klimat. Oavsett vilket som är viktigast har vi tydligt märkt skillnaden i framförallt fuktighet. Varken på Koh Phayam eller Koh Jum hade vi AC och saknade det inte. På Koh Lipe saknade vi det desto mer. Nätterna har varit ordentligt varma och fuktiga. Som tur är verkar bara den äldre generationen lidit nämnvärt av det...

Med små barn har vi åter blivit påminda om hur mycket lättare det är att bo nära stranden. Då kan man enkelt gå upp till bungalown när det är dags för siesta eller om det är nåt annat man behöver. Nu bodde vi visserligen på stranden på Koh Lipe, men den stranden var i de närmaste oanvändbar för sol och bad. Stället knatade vi iväg 15 minuter till en annan strand. Det funkar, men allt blir lite omständigare.

Innan vi blickar framåt slänger jag in några bilder från den senaste månaden.

Nu ser vi fram emot den tredje månaden och den kommer att bjuda på en blandad kompott. Bad på Langkawi, storstadsäventyr i Kuala Lumpur, det berömda templet Angkor Wat i Kambodja och sen lite mer bad och andra äventyr i Vietnam.